Jag kanske inte är den mest perfekta bloggerskan ? Jag har så mycket ord i skallen som bara vill ut men jag vet inte hur jag ska kunna skriva dem på rätt sätt för att få ner rätt känsla.

Vi har ett par nära vänner till familjen som tyvär fick vara med om det hemskaste som kan hända en familj i början på sommaren. Pappan i familjen hade nämligen hjärtproblem, inte så att han led direkt. Men så en dag så hittade mamman och hans 8 åriga dotter honom och trodde att han bara sov. Men de kunde inte få liv i honom. Tänk er själva att vara 8 år gammal tro att ens pappa sover men hur man än skriker och försöker få liv i honom så går det inte och till sist märker man att han är död.
Jag kommer ihåg när mamma väkte mig dagen efteråt och sa vad som hade hänt, jag kunde bara inte tro det. Att denna mannen skulle dö var inte alls något som någon hade tänkt på och jag hade hittentils bara varit med om att min farmor och farfar hade dött av ålderdom. Jag var ju inte dummare än att jag såklart som 20 åring självklart visste att det hände , men som alla säger man tror aldrig att sånt ska hända sig själv eller någon som står er nära. På begravningen kunde jag inte heller förstå det.
Men jag hade inte ståt honom allt för närma men jag grätt för dottern och hans sambo som han hade varit tillsammans med i över 10 år.


Trots detta så klarar sig hon och dottern hyffsat bra, de har varit iväg med mamma ett par gånger i sommar tex m.m. Men vad har sambon att välja på egentligen? Hon har ju en dotter på 8 år och hon verkligen kämpa för hennes skull. Hon ringer förstås till mamma ibland och gråtter i telefonen.
Detta gjorde hon även ikväll för nu ska hon bli tvingad att flytta ifrån huset. Eftersom hon aldrig var gift med mannen och han bodde i huset innan henne så går nu huset till hans barn och han har barn med en annan som är äldre än hans 8 åriga dotter och eftersom hans 8 åriga dotter inte har rätt till att bestämma än och inte kan få ut några pengar så är de de äldre syskonen som får bestämma, och dessa syskonen är sugna på pengar och vill sälja huset.

Jag tycker detta är så fruktansvärt orätvist. Inte nog med att de ska tvingas bli av med sin älskade man och pappa nu ska de även tvingas flytta ifrån huset och allt som mannen och hans sambo har byggt upp tillsammans under 10 år. 10 år tänk själva vad lång tid det verkligen är. Vad ska man svara sin 8 åriga dotter när hon frågar varför man ska behöva flytta ifrån huset som hon alltid har bott i?




Jag kan bara säga att jag tycker att det ska finnas någon annan regel. Om de hade varit sambo i 1 år , ja då hade det kunnat vara skillnad men har man varit sambo i 10 år ja då tycker jag inte att det är en självklarhet att huset ska gå till barnen ! För hade jag varit sambo med någon i 10 år och sen dött ja då hade jag självklart velat att han bodde kvar där tillsammans med vårt barn.