Under min tonår har jag vatt med ett antal killar men dock aldrig riktigt fallti för någon.
Killarna jag har vatt med har varit trevliga killar och sett bra ut och visst kan jag erkänna
att jag älskar att killen får mig att känna mig speciell och att jag själv har blivit lite smått intresserad av
någon utav killarna men ändå har där alltid saknats nåt för mig.
Nu kanske ni tror att jag vill komma till att jag är homosexuell, lesbisk?  Men Nej, det var ju inte det jag skulle komma fram till.
Utan jag tror att jag märkt att en kille i min ålder kan ha väldigt svårt för att ta hand om mig på det sättet som jag vill. De känns omogna , inte lika erfarna och inte lika smarta. Däremot killar i kanske 29-32 års åldern är annorlunda. De är mognare, har mer erfarenhet, är smartare osv.
Interligents har jag märkt är väldigt viktigt för mig. Jag vill ha en kille som man kan filosofera med om allt i livet och som kan lära mig saker. Förra gånger jag fall för något så var det när en man pratade om en viss grej och verkligen visade att inte var helt blåst utan istället väldigt smart. Jag föll ! Jag kan ju säga att den här mannen inte var någon i min ålder utan istället var han runt 30 , jag tror inte att en kille i min ålder hade kunnat säga samma saker. 
Men det allra viktigaste är ändå killen sätt att ta hand om en på. Nu erkänner jag mycket men jag gillar när mannen har övertaget över förhållandet och det kan jag inte låta en kille i min egen ålder ha på samma sätt. Jag älskar att en mans sätt att ta hand om en och jag älskar att bli bortskämd.


Det sägs att killar och tjejer inte är på samma åldersnivå och det tror jag absolut på. 

Jag vill inte ha en kille , jag vill ha en man ! 


PS. Eftersom att min 31 åring har svikit mig ett antal gånger nu trots att han tydligen har känslor som han själv säger att inte försvinner så undrar jag: VART HITTAR MAN NÅGON ANNAN I DEN ÅLDERN???
Eller man kanske ska fortsätta träffa R ändå som är i den där 23-24 års åldern .. . :S