Jag är inte på humör.

Jag vet fan inte vad jag gör i denna värld.
Jag har gett upp för länge sedan, tror inte längre på mig själv.
O det beror nog på all otur jag har haft i detta jävla liv, ja det finns saker som jag har utsätt mig själv för som
fan ingen annan hade fått för sig att göra.
Allt är bara så tråkigt nu för tiden, man tänker hela tiden att helgen ska då bli rolig men nja vet i tusan.
Nu handlar det om så mycket mer men när det är som tuffast ja då har jag tänkt på oss.
På hur det kommer bli när det är sedan är du o jag och hur bra det då kommer va.
För jag vet hur jag kände när jag var i Stockholm med dig , det var då o nästan enbart då som jag var riktigt lycklig och allt bara kändes toppen.

Tänk om man kunde förstå hur någon annan tänkte , då kanske jag hade kunnat förstå hur fan man kan undra som du gör o bara svika en gång på gång och hur man kan vara så jävla feg att göra så gång på gång utan att äns förklara sig. Men det räcker för fan. För detta året har du svikit mig så jävla många gånger och du säger att det är jag som har svikit dig visst fan, jag är den som har sagt lite för många dumma saker men du är fan den som lämnar en gång på gång utan förklaring och man förstår fan ingenting. Det senaste du säger är alltid saker som att du saknar en, längtar vi kan ses igen och säger att du ska ringa mig senare redan samma kväll o jag blir naiv och tror på det varje gång. Men nu vet jag inte längre . . är dett äns vart att du ringer igen för kommer du någonsin förändras ? Kommer du alltid att fördärva mig ?

Nej jag har fan fått nog men det är tufft !