Ok nu kommer ett sjukt inlägg så var bereda på det. Först kommer ni tycka att jag är helt vrikad i skallen. Men om ni tänker efter så kan ni nog förstå hur jag tänker . .

Jag har blivit riktigt sårad av en kille och detta är första gången jag har blivit det och det har verkligen tagit väldigt hårt. Sen har jag precis som de flesta andra små problem . . rätt mycket faktikst . . men iallfall.
Efter att ha sovit i 3 timmar tvinga sig upp klockan halv 7 på morgonen och ut i värsta ovädret för att behöva dra till tandläkaren så är man verkligen INTE på humör. . Jag var nog jäkligt depp faktikst. Jag gick till tandläkaren och jag har tandställning så de vrider o drar i hela munnen på en. Sen snackade de om att min tandoperation egentligen skulle varit förra våren men att den blir sent nu i vår istället . . ja det är ju inget man heller blir glad över att höra. . .
Men nu till saken när jag sedan ska gå från tandläkaren till bussen då möter jag en personlig assistent som tar hand om ett blint barn och de går tillsammans och håller i en sån där vit käpp och då slår förstås tanken mig guuud stackars barn osv.
Då slår tanken mig att barnet ska behöva leva så för typ alltid medans jag faktikst bara får vänta ett extra år med operationen och hur många killar finns det inte jag kommer komma över honom o träffa en annan kanske den rätta. Plötsligt blir mina problem mindre och visst jag tycker sjukt synd om barnen men jag mår bra ändå för jag känner plötsligt att mina problem kommer lösa sig.

Så alltså får fattiga barn , cansersjuka folk , folk som har förlorat tex sina barn, handikapde oss att må bra ! För visst tycker vi synd om dem , det gör vi verkligen . . Men med handen på hjärtat vi är förjäkligt egoistiska och så länge våra egna problem är som bortblåsta så mår vi bättre!!


Fast oftast varar det inte så länge för sen får vi tillbacka känslan av våra problem och då är vi både ledsna för den här människan men också för våra egna problem. . hum. .