ok , förlåt mig men . .
Jag har blivit riktigt sårad av en kille och detta är första gången jag har blivit det och det har verkligen tagit väldigt hårt. Sen har jag precis som de flesta andra små problem . . rätt mycket faktikst . . men iallfall.
Efter att ha sovit i 3 timmar tvinga sig upp klockan halv 7 på morgonen och ut i värsta ovädret för att behöva dra till tandläkaren så är man verkligen INTE på humör. . Jag var nog jäkligt depp faktikst. Jag gick till tandläkaren och jag har tandställning så de vrider o drar i hela munnen på en. Sen snackade de om att min tandoperation egentligen skulle varit förra våren men att den blir sent nu i vår istället . . ja det är ju inget man heller blir glad över att höra. . .
Men nu till saken när jag sedan ska gå från tandläkaren till bussen då möter jag en personlig assistent som tar hand om ett blint barn och de går tillsammans och håller i en sån där vit käpp och då slår förstås tanken mig guuud stackars barn osv.
Då slår tanken mig att barnet ska behöva leva så för typ alltid medans jag faktikst bara får vänta ett extra år med operationen och hur många killar finns det inte jag kommer komma över honom o träffa en annan kanske den rätta. Plötsligt blir mina problem mindre och visst jag tycker sjukt synd om barnen men jag mår bra ändå för jag känner plötsligt att mina problem kommer lösa sig.
Så alltså får fattiga barn , cansersjuka folk , folk som har förlorat tex sina barn, handikapde oss att må bra ! För visst tycker vi synd om dem , det gör vi verkligen . . Men med handen på hjärtat vi är förjäkligt egoistiska och så länge våra egna problem är som bortblåsta så mår vi bättre!!
Fast oftast varar det inte så länge för sen får vi tillbacka känslan av våra problem och då är vi både ledsna för den här människan men också för våra egna problem. . hum. .
Att gråtta av lycka :')
Jag har.
Vet inte om jag har gjort det mer än en gång visst kan det kanske ha hänt att man har fått någon tår i ögat när man har skrattat som allra mest med sina vänner eller när man har legat och mysst med en kille som man tycker extra mycket om. Men då har det varit någon tår och inte mer med det.
Men det är en gång som jag speciellt minns och nog aldrig kommer att glömma.
Det var när jag och mormor var på BB och hälsade på mamma och Elinor. Det var andra gången jag fick träffa henne , vet ej varför det just hända andra gången och inte första.
Men jag grätt från att vi kom dit tills vi åkte hem , jag minns hur jag satt och kollade på henne och tänkte på att denna söta bebisen var just min lillasyster och jag grätt. Fy bubblan vad jag grät av lycka !!
o när jag har berättat detta för Elinor så har jag faktikst en gång börjat gråtta igen bara pyttelite men ändå. .
Att åka räckmacka
Livet är inte rättvist . . vissa ska tydligen få bli kändisar hur lätt som helst
(det är inte det att jag jätte gärna vill bli kändis). Men vissa älskar visst att åka räckmacka.
Jag tänkte faktikst förresten på det igår innan jag skulle somna fan med sjukt med ordspråket "att åka räckmacka"
Här kommer några exempel . .
Anna bok visst låten ABC är rätt bra för att va en schlager låt men den låten gjordes för typ 11 år sedan och
vad har hon gjort sedan dess ?? :O INGENTING!
Bloggar som blir kända genom sina vänner , eller ännu mera kända . . 
Vad har Josefin o Katrin egentligen gjort för nått vettigt ? Jag kanske är riktigt dum men har
de varit med i någon dokusåpa?
Folk som blir födda kända . . 
Att mista sitt barn . .
Det dumma är att jag inte äns vet hur jag ska skriva en sån här sak.
Men för ett tag sedan så märkte jag att Moa Henrikssons blogg( http://moahenriksson.blogg.se/) låg väldigt högt upp på topplistan på blogglistan och då började läsa den. Shit hur hemskt det var, vilket hemskt liv den familjen tvingats leva.
Jag och min mamma följer bloggen , hon brukar sitta vid den fastadatorn då jag märker att de har skrivit nytt inlägg in den bloggen och då sätter jag mig på golvet med min datorn bredvid henne och läser högt för mamma om flickan och hennes liv, men att läsa högt ur en sådan blogg det är praktiskt taget OMÖJLIGT ! Visst tar jag åt mig när jag läser tyst för mig själv men när jag läser det högt tar det inte lång tid innan jag och mamma sitter där och tårana bara rinner ner.
Härromdagen dog denna lilla flicka :'( :'(
Jag har läst sånna bloggar innan också tex om andra sjuka barn som dött, om en pojke som blev mobbad i skolan och tog sitt liv, om 2 flickor som hade blivit påkörda av ett tåg fast de vet inte om det var självmord, om en flicka som fick för lite hjälp av sin psykolog så hon hoppade framför ett tåg, om en son som var millitär och sen fick mamman besök av polisen och ja ni kan ju själva gissa vad polisen ville berätta, om en kille som haft spelmissbruk och inte sett någon annan väg än att ta sitt liv, om folk som blivit skaddad så de dött tex i bilolyckor osv.
Det är bara så jäääkla tragiskt varför ska sånt här få hända ?? VARFÖR ?? VARFÖR ???
Man borde ta vara på varandra mera för man vet aldrig när sånt här inträffar, man tänker det där händer inte mig men det var nog exakt så här de mammorna också tänkte men sen plötsligt får man veta att de symtomen man har haft tillhör en obotlig sjukdom eller så plingar polisen plötsligt på dörren och har ett fruktansvärt meddelande till föräldrarna eller så kanske man är ute och kör med bilen då bilen volta och även om man själv klarade sig så är det ju inte alls säkert att ens barn gjorde det. .
Att förlora en familjemedlem måste vara det värsta man kan vara med om och kanske värre om det är ens eget barn. . hur fasiken orkar man fortsätta livet ??
Sen kan man undra varför man dras till att läsa om sånt hära egentligen ??
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha utav att skriva ner allt detta men kanske jag bara behöver skriva av mig men sen måste vi inse två saker också 1. Vi måste ta vara på varandra mycket bättre och inte bråka över minsta lilla. 2. Livet är allt för kort det får inte slösas bort. De flesta har nog mycket mindre problem i sina liv som de bygger upp och blir väldigt deppiga över men kom ihåg hur dessa andra stackars människor mår orkar dem så orkar fan vi andra med . .
Rösta med hjärtat
Det är lätt att tänka att aliansen vill sänka skatterna och att man kommer få någon extra slant , aliansen är de parti som bryr sig mest om att man tjänar som mest. Men ibland måste man tänka längre. Man kan inte hella tiden tänka på hur man tjänar som mest man måste också tänka på alla de andra människorna i vårat samhälle
Pengarna räcker inte till allt och det finns två olika vägar att gå antligen så kan vi dela upp pengarna på det visset att de som redan har som mest pengar de få ännu mera och de som tjänar mindre de får sämre med pengar eller så kan vi tänka på vilka det faktikst är som behöver pengarna.
För mig är det rätt så självklart vilka dessa är som behöver mer pengar det är dem cansersjuka, de som lever fattigt, de som inte klarar av att jobba, de som har haft det tufft i skolan o därav har det jobbigare.
Jag tycker självklart att man ska tjäna på att jobba men dessa som har ett bra jobb tjänar redan bra och vi behöver inte ge dem ännu mera pengar istället så måste vi tänka på de som inte klarar av att få ett bra jobb.
Vi måste helt enkelt minska klyftorna det går inte att vissa har ett överflödd av pengar medans andra knappt har mat på bordet och pengar till hyra. Jag tycker helt enkelt att det är dags att bygga ett bättre valfärds samhälle åt alla.
Det handlar inte om att alla ska få bidrag hur som helst, nej det handlar om de som har det svårt ska få det.
Det handlar om att de som är cansersjuka inte ska behöva jobb in i det sista, det handlar om att de som inte har något jobb fast att de kämpar för att få ett ändå ska kunna överleva.
Dessutom vill de blåa att man ska få EN chans i livet och när den chansen är förbrukad ja då är den förbrukad. Man stänger dörrar.
Det är fel att om man som 16åring kanske inte trivs i skolan och får dåliga betyg att man då inte kan få fler chanser i livet för att dörrana stängs då man inte kommer kunna läsa på komvux och det överhuvudetaget ska bli mycket svårare att komma in på högskolan.
Jag tänker inte förneka att vi människor har ett väldigt stort ansvar i vårat eget liv och att måste kämpa som fasiken men vi får inte glömma bort att vi människor inte födds med samma möjligheter.
Tex födds vissa med rika föräldrar och vissa med fattiga föräldrar och kom inte och säg att de med fattiga föräldrar har samma möjligheter för så är det fan inte. Sen finns det även de som har olika sorters sjukdommar tex så är det en självklarhet att de som har dexelisie inte har samma möjligheter i livet som en som inte har det.
Alla måste få leva efter sina förmågar i detta samhälle.
Om du hade 2 barn varav den ena hade problem att lära sig i skolan trots att den kämpade som sjutton och den andra lärde sig mer och mer . . Skulle du inte tänka på det stackars barnet som inte kunde lära sig ,som kanske inte kunde få ett välbetalat jobb som inte hade råd med sin bostad och mat på bordet medans den andra fick pengar så det bara svämmade över. Om du då skulle ge den andra mer pengar än den andra vem skulle du välja den som redan hade en överflödd av pengar eller den som hade tufft, hade kämpat men ändå inte klarade av sin vardag pgr av ekonomin ?
Dessutom gör aliansen att fattiga människor får stå i vårdkö längre , vad är det för rättvisa ?
Dessutom gör aliansen att det bli ökad klyftor i skolan därför att man inte fördelar resurser efter behov, är det rättvis ?
Jag vill inte bo i ett land där pengarna betyder mer än människan, så jag röstar med hjärtat !
Beach wedding
Detta hade jag skrivit för bara 3 veckor sedan och nu känner jag bara "VA? :O"
Speciellt nu efter att ha skrivit om det som står här så känner jag verkligen att jag absolut vill
göra det och jag längtar redan fast att jag inte har hittat mannen i mitt liv än hehe.
Mitt drömbröllop då . .
Havet har alltid varit speciellt för mig , det ger en frihetskänsla och det är
stranden som jag vill gifta mig på. Kan mycket väl tänka mig att ha det så som der ser ut på bilderna
med ett fint altare där framme, rosor på sanden där man går osv.
Jag är inte helt säker på hur min bröllops känning ska se ut. Eller lite vet jag ju den ska vara vit, det ska vara som korsett där uppe och sedan ska den vara rätt stor nedtill gärna med släpp. Den ska vara otroligt fin och elegant.
Brudtärnorna och bestman ska vara inom familjen. Mina systrar ska absolut vara brudtärnor (de har ingenting att säga emot hehe , jo klart dem kan men nu tror jag inte att mina systrar skulle haft något emot det)
Hans syskon kan få vara brudtärnor/bestman de med förstås.
Förmodligen ska mina brudtärnor bara ljusrosa klänningar.
Efter bröllopet på stranden så ska det vara en bröllopsfest , som också den ska vara helt amazing och hålla på till tidig morgon. Vart dena fest ska hållas vet jag faktikst inte men det ska vara fint inrett och väldigt god mat.
Bröllopsnatten ska spenderas på ett dyrt hottel givetvis i en jätte fint hotellrum.
På sängen ska det vara fullt med rosblad och det ska finnas champange och god choklad.
Jag ska ha rosa eller vita vackra o sexiga underklädder på min bröllopsnatt dessutom (om ni vill veta ?)
Dagen efter bröllopsnatten så åker vi iväg på en otrolig resa. Det ska vara till ett varmt land där det även finns mycket äventyr så samtidigt som vi ska kunna ligga på stranden hela dagarna och gå ut på myssiga resturanger på kvällarna så ska vi även kunna rida elefanter, simma bland delfiner, hoppa bungyjump osv.
Det ska vara en semester där vi njuter av varandra och kunna göra allt vi bara vill.
Flytta ?
Men frågan är vart jag vill och jag har fan ingen anning faktikst !
- Vill jag flytta till Stockholm isåfall åka dit nästa vecka och träffa tre olika familjer.
Det kan ju vara ganska bra sätt om jag sen vill flytta dit att börja på detta visset.
Den ena familjen har två tvillingar - en flicka och en pojke som fyller 3 år i december och de bor i hus precis vid havet tydligen så hade man havsutsikt ifrån sovrumsfönstret, låter ju najs! Men tydligen så ingick det rätt mycket städdning hos dem.
Sen var det även 2 andra familjer.
- Vill jag flytta till Irland eller England eller någon helt annastans för är det någon gång jag borde ta chansen och göra detta så är det faktikst nu. Fick nästan lite ångest nu, Stockholm har jag livet på mig att flytta till. Men London eller Irland känns mer licksom nu eller aldrig !
I London har jag pratat med lite olika familjer men det har licksom inte blivit något med det så får börja leta upp nya familjer där isåfall nu.
- Tänkte skriva om jag ville bo kvar här hemma , men njää det vill jag inte !
Försöker se fram emot hösten
Man skulle vilja ha sommar ett bra tag till för det är ju faktiskt världens bästa årstid och man vill verkligen inte gå mot de mörka årstiderna men trots detta så finns det faktikst saker som man ser fram emot, ja nu försöker vi helt enkelt vara lite optimistiska istället.
Så min fråga . . Vad ser ni mest fram emot nu när det närmar sig höst ?
Nystart
Jag tycker hösten känns som en nystart , som ett nytt år.
Så nyår tycker jag helt klart borde vara nu istället egentligen.
För det är ju ny som livet förändras betydligt mer än vid rikta nyår.
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra men jag vet att det kommer bli
en nyvänding.
Jag tror faktiskt hösten kommer innebära en flytt antligen till Stockholm, Göteborg
eller kanske till London eller någon helt annan stad i Europa.
Chansen finns ju även att det blir väldigt mycket Lund i Höst med en viss person, men det får vi se.
Jag vet iallafall att något speciellt kommer att hända och jag ser med spänning fram emot vart det hela slutar.
Nya höstklädder
Jag älskar verkligen klädder och höstmode är faktikst riktigt snyggt.
Ett par nya myssiga uggs vill jag ha o gå omkring i höst med.
Fins ju även en massa annat snyggt man vill ha till hösten förstås.
Just dessa uggs kommer från HM o kostar 179 kr
Min o Ginas semster
Sen har jag självklart en annan sak som jag också ser fram emot i höst , min o Ginas semster.
Det kommer bli så underbart att åka iväg sen när allt regn och annat skit (ja okej nu blev jag lite negativ när detta skulle vara ett possetivt inlägg) , iallafall då åker jag o Gina iväg mot solen :)
Vi ska ligga och njuta på stränderna på dagarna o festa på nätterna, kanske åker vi även till ett ställe där man kan simma med delfiner :) 
:'/
Jag är inte den som lätt får känslor för någon, absolut inte !!
Men någon gång ska det hända oss alla.
Men jag borde förstå att du inte känner som jag .
Du lämnar mig utan att höra av dig gång på gång.
Du säger att du har känslor , har haft det länge och att de inte bara
försvinner. Nähee (???) Men varför gör du då som du gör???
Du säger att du är rädd för att bli sårad. Jo visst vem är inte det.
Men man får väl våga satsa lite. Jo jag vet att jag har gjort en hel del
osmarta saker men alla kan vi förändras.
O om du nu har känslor varför vill du inte träffas ?? Nej du åker in till
Skåne för när du gjorde det sist så råkade min mobil bli stulen och du fick
inte tag på mig o jag ska inte komma till Stockholm för du är trött på Stockholm
och vill komma hit istället. Det verkar som att du inte vill träffa mig.
Men varför då säga att du har känslor som inte försvinner ??
Jag förstår mig inte på dig.
Tydligen så duger jag bara ibland och jag är så fucking trött på det.
Hur sjukt mycket kan man leka med en annan människas känslor ??
Singellivet är friare ?
Jag har faktiskt tänkt på en sak.
I nästan hela mitt liv så har jag varit singel om man bortser från A och en o annan som jag har haft det på G med. Men att ha någon på G är ju inte alls samma sak och det med A . Men om man bortser från den första tiden och om jag ska vara ärlig så var jag nog en
satans bitch mot honom (vilket jag ångrar djupt då det förstås var väldigt elakt)men sen var jag ju aldrig riktigt kär heller. Jag gjorde slut när jag ville det för jag visste ändå att han alltid skulle finnas där och det gjorde han också i nästan två år.
Det jag vill komma till är att jag nästan aldrig har kännt mig fast vid någon , jag har kunnat göra som jag själv vill och varit fri. Ja ni vet själva hur det är att vara singel ? Vill jag göra något så gör jag det utan att höra med den andra och vill jag pussas med någon när jag är ute så är det fritt fram för mig.
Eftersom jag har haft det så här så här länge tills jag nu är 21 år gammal så undrar jag hur fast jag inte skulle känna mig om jag gick in i något riktigt seriöst. Är jag rädd för att känna mig så fast ?? Jo lite grann får jag nog erkänna att jag fasar för det. Att inte kunna göra som man själv vill.
Men samtidigt vill jag verkligen hitta någon att bli kär i (även om jag har jäääävligt svårt för detta) , någon att dela livet med , någon att somna med och vakna upp med, någon som alltid finns där för mig. O hittade jag denna speciella killen så förstår jag att det hade varit mycket viktigare för mig än att just vara "fri" och egentligen hade jag ju förstås inte kännt mig fast då. För hade jag kännt mig fast så hade det kanske ändå varit för att jag var med fel kille ?
<3
Du har sån makt över mig. Jag är förlorad i dig. Kan göra vad som helst. Jag kommer aldrig att lämna dig. Skulle offra mig själv bara för att rädda dig. För dig skulle jag göra det tusen gånger om. Du har en sån makt över mig. Jaa, jag är förlorad i dig !
Jag försöker vara stark, jag försöker klara mig. Men sängen här är så stor utan dig. I mina tankar finns det bara du. Jag vet, jag vet att jag inte fungerar utan dig. Jag vet, jag vet att allting kommer att ordna sig om jag får somna bredvid dig. Dagen är okej men på natten blir det svårt. Ensamheten slår mot mig så hårt. Jag klarar ingenting och allt jag gör blir bara fel. Jag känner mig så obekväm och stel. jag vet, jag vet att jag inte fungerar utan dig. Jag vet, jag vet att allting kommer att ordna sig.
Allt känns bak o fram, ut och in o upp o ner. Det känns som att något har gått snett. Men jag vet inte vad. Jag hatar att missförstå dig som jag förstår så bra. Att det kan va så svårt att förså vad du behöver. Eller är jag så jävla blind att jag inte ser vad som är uppenbart ? jag försöker vara snäll , jag försöker att förstå. Jag kommer aldrig någonsin att ge upp. Ska försöka om., om, om o om igen. Ska va rädd om det vi har. Jag försöker att förstå, alltid gör jag något dumt.
Ingen kille utan en man !
Under min tonår har jag vatt med ett antal killar men dock aldrig riktigt fallti för någon.
Killarna jag har vatt med har varit trevliga killar och sett bra ut och visst kan jag erkänna
att jag älskar att killen får mig att känna mig speciell och att jag själv har blivit lite smått intresserad av
någon utav killarna men ändå har där alltid saknats nåt för mig.
Nu kanske ni tror att jag vill komma till att jag är homosexuell, lesbisk? Men Nej, det var ju inte det jag skulle komma fram till.
Utan jag tror att jag märkt att en kille i min ålder kan ha väldigt svårt för att ta hand om mig på det sättet som jag vill. De känns omogna , inte lika erfarna och inte lika smarta. Däremot killar i kanske 29-32 års åldern är annorlunda. De är mognare, har mer erfarenhet, är smartare osv.
Interligents har jag märkt är väldigt viktigt för mig. Jag vill ha en kille som man kan filosofera med om allt i livet och som kan lära mig saker. Förra gånger jag fall för något så var det när en man pratade om en viss grej och verkligen visade att inte var helt blåst utan istället väldigt smart. Jag föll ! Jag kan ju säga att den här mannen inte var någon i min ålder utan istället var han runt 30 , jag tror inte att en kille i min ålder hade kunnat säga samma saker.
Men det allra viktigaste är ändå killen sätt att ta hand om en på. Nu erkänner jag mycket men jag gillar när mannen har övertaget över förhållandet och det kan jag inte låta en kille i min egen ålder ha på samma sätt. Jag älskar att en mans sätt att ta hand om en och jag älskar att bli bortskämd.
Det sägs att killar och tjejer inte är på samma åldersnivå och det tror jag absolut på.
Jag vill inte ha en kille , jag vill ha en man !
PS. Eftersom att min 31 åring har svikit mig ett antal gånger nu trots att han tydligen har känslor som han själv säger att inte försvinner så undrar jag: VART HITTAR MAN NÅGON ANNAN I DEN ÅLDERN???
Eller man kanske ska fortsätta träffa R ändå som är i den där 23-24 års åldern .. . :S
Tankar om One tree hill, förlovning, giftemål
Varit hos tandläkare idag . Det är så fruktansvärt jobbigt nu när man måste åka till Krisitiandstad istället , det blir licksom till att åka tåg, buss, gå låångt, vara hos tandläkaren, gå låångt igen, åka buss, åka tåg, gå istället för att som förr bara cykla dit.
Nu ligger jag iallafall på sängen och kollar one tree hill Nathan och Haley har precis gift sig fast att de är väldigt unga och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Om det nu är sann kärlek så kan man väl vänta till när man blir äldre , för då borde man ju fortfarande vara kära?
Är det inte bättre att bara förlova sig istället ? Fast ska man förlova sig så måste man narturligtvis mena det väldigt seriöst också och se en framtid med den person.
. Min egen lillasyster är ju förlovad tänk att min lillasyster förlovad sig förre mig :/
När jag gifter mig vill jag ha en möhippa som Halyes med en massa tjejkompisar, limonsin, champange, stripa osv helt galet med andra ord ! :D 
Nu tror jag att jag ska ta och laga till nåt lite ätbart och slappa lite till sen ska jag träffa Alex , han ska hälpa mig att fixa the sims ( : (hade det innan men var nåt fel på det)
.
Är det inte rätt konstigt ibland hur vi väljer i livet?
Den fina killen gör allt för att han ska få va med en och
han skulle verkligen ställt upp för en i alla lägen och ändå kan man
inte få känslor för den killen. Nej , för man vill ha mer
spänning i livet.
Lite konstigt är det nog
Jag vill inte kalla mig själv för player men . .
Vet inte om ni ser vad det står men . .
Jag älskar att vara populär och känna mig snygg. Men det finns folk som faktiskt gillar mig för den jag är. Jag äventyrar OMEDVETET folks känslor och borde tänka på att bara träffa
en i taget.
Vägskäl
Jakten efter kärleken
"Man vill ha det man inte kan få", så är det för alla som inte vet vad man vill ha.. Det hör till, vi alla älskar jakten, det ska vara spännande och aldrig tråkigt!
Den dagen du känner att "det är ok att det är "tråkigt, dvs "säkert" är det rätt, inte annars.
Hittade detta i en annans bloggerska blogg och kan bara hålla med. Trodde aldrig att jag skulle använda hennes ord i min blogg men till sist kommer man faktikst underfund med att det är en roll hon spelar i bloggen och att hon kanske ändå är smart.
Ett konstigt inlägg ! (som ni inte kommer förstå)
O genast får jag den där känslan nej, nej ,nej bara det inte är så . . .
Men samtidigt vet jag vad jag har sagt till mig själv jag ska inte bry mig om någon av er. Men fan vad svårt det ska vara, det som borde vara så lätt ! Är det verkligen bara jag som har detta problemet undrar jag och ni fattar inte ett skit om vad jag snackar om.
Maskerad
Idag blir det maskerad , någon som har någon kul ide vad man kan klä ut sig till ?
Det har faktikst varit några maskerader innan i år så hade ju kanske kunna klä ut mig till nåt av det eller något helt nytt ( :
nyckelpiga(karnevall)
trasdocka (skattjakt)
kille (sandras 20 års fest)
djävuel (haloween)
mimmi (tanjas Holywood fest) 
Varför ska just de finaste människorna jämt straffas hårdast?
Jag kanske inte är den mest perfekta bloggerskan ? Jag har så mycket ord i skallen som bara vill ut men jag vet inte hur jag ska kunna skriva dem på rätt sätt för att få ner rätt känsla.
Vi har ett par nära vänner till familjen som tyvär fick vara med om det hemskaste som kan hända en familj i början på sommaren. Pappan i familjen hade nämligen hjärtproblem, inte så att han led direkt. Men så en dag så hittade mamman och hans 8 åriga dotter honom och trodde att han bara sov. Men de kunde inte få liv i honom. Tänk er själva att vara 8 år gammal tro att ens pappa sover men hur man än skriker och försöker få liv i honom så går det inte och till sist märker man att han är död.
Jag kommer ihåg när mamma väkte mig dagen efteråt och sa vad som hade hänt, jag kunde bara inte tro det. Att denna mannen skulle dö var inte alls något som någon hade tänkt på och jag hade hittentils bara varit med om att min farmor och farfar hade dött av ålderdom. Jag var ju inte dummare än att jag såklart som 20 åring självklart visste att det hände , men som alla säger man tror aldrig att sånt ska hända sig själv eller någon som står er nära. På begravningen kunde jag inte heller förstå det.
Men jag hade inte ståt honom allt för närma men jag grätt för dottern och hans sambo som han hade varit tillsammans med i över 10 år. 
Trots detta så klarar sig hon och dottern hyffsat bra, de har varit iväg med mamma ett par gånger i sommar tex m.m. Men vad har sambon att välja på egentligen? Hon har ju en dotter på 8 år och hon verkligen kämpa för hennes skull. Hon ringer förstås till mamma ibland och gråtter i telefonen.
Detta gjorde hon även ikväll för nu ska hon bli tvingad att flytta ifrån huset. Eftersom hon aldrig var gift med mannen och han bodde i huset innan henne så går nu huset till hans barn och han har barn med en annan som är äldre än hans 8 åriga dotter och eftersom hans 8 åriga dotter inte har rätt till att bestämma än och inte kan få ut några pengar så är de de äldre syskonen som får bestämma, och dessa syskonen är sugna på pengar och vill sälja huset.
Jag tycker detta är så fruktansvärt orätvist. Inte nog med att de ska tvingas bli av med sin älskade man och pappa nu ska de även tvingas flytta ifrån huset och allt som mannen och hans sambo har byggt upp tillsammans under 10 år. 10 år tänk själva vad lång tid det verkligen är. Vad ska man svara sin 8 åriga dotter när hon frågar varför man ska behöva flytta ifrån huset som hon alltid har bott i?
Jag kan bara säga att jag tycker att det ska finnas någon annan regel. Om de hade varit sambo i 1 år , ja då hade det kunnat vara skillnad men har man varit sambo i 10 år ja då tycker jag inte att det är en självklarhet att huset ska gå till barnen ! För hade jag varit sambo med någon i 10 år och sen dött ja då hade jag självklart velat att han bodde kvar där tillsammans med vårt barn.
